Vill inte men säger inte nej
Varför göra saker som jag egentligen inte vill? Sådant som jag vet gör mig illa. Eller åtminstone inte gör mig gott. Jag menar inte suck-vad-jobbigt-grejer som när lektionen är tråkig och lång eller när man måste uträtta bankärenden i julruschen. Jag menar fullständigt onödiga saker, som inte ger mig mer än en gnagande ångestkänsla. Som att slösurfa. Mest vill jag komma igång med mitt paper om brottsoffer. Poppisbloggarna hade inte ens något intressant att skriva idag. Ändå läser jag vidare. Och stygnen av ångest blir allt djupare. Och papert oskrivet.
Det är som med städningen. Jag mår dåligt när det är väldigt stökigt, och det är det oftast. Jag ogillar inte att städa, kan till och med tycka att det är lite mysigt att gå och plocka och fixa. Men jag gör det inte. Trots att jag hade mått bättre. (Om det ändå fanns konjunktivformer i svenskan...)
A.
Det är som med städningen. Jag mår dåligt när det är väldigt stökigt, och det är det oftast. Jag ogillar inte att städa, kan till och med tycka att det är lite mysigt att gå och plocka och fixa. Men jag gör det inte. Trots att jag hade mått bättre. (Om det ändå fanns konjunktivformer i svenskan...)
A.
Kommentarer
Trackback
