Så gör man bara inte
Skammen är nog tyngst av dem alla. Det har blivit en plåga. Rädslan för att göra en annan människa illa och behöva bära skammen och misstaget offentligt
Visst beteende är inte under några omständigheter acceptabelt. Blotta tanken är ångestfylld.
Att bete sig på det viset!
Att se saker och ting enbart från sin egen synvinkel.
Att använda okvädningsord istället för logiska argument.
Så gör man bara inte!!
Egentligen är det inga stora grejer. Vi blir arga helt enkelt. Okontrollerade.
"Saker och ting går åt fanders, saker går ibland fullkomligt åt helvete. Det är inte farligt. Vi pratade ut och sen var det bra." Jonas Gardell i Stjärnorna på slottet.
Så klockrent och självklart men ändå fullständigt banbrytande. Visst sjutton måste man väl få bete sig illa ibland. Bli arg. Säga saker utan att tänka efter före. Bejaka sitt temperament. Vi är ju människor - vi har ju känslor. Varför skulle det vara fel. Så länge man tar ansvar för det i efterhand.
Försök frammana en situation där du fullständigt tappar kontrollen och säger hemska saker till en annan människa. Visst är det svårt - att frivilligt placera sig själv i en sådan situation. Göra dumma grejer.
Men vi är ju så. När ska skammen försvinna och acceptansen träda in?
Visst gör vi allt för att inte såra en medmänniska. Men vi kommer inte undan att vi faktiskt tappar kontrollen ibland. Och det måste vara okej.
Åtminstone kommer sanna känslor fram.
A.
Mycket bra skrivit. Hoppas att många känner likadant.
