Ahli - me or You

Usch, jag vet. Dåligdåligdålig uppdatering. Det har snurrat en massa andra jurist-relaterade grejer i huvudet så det har inte blivit så mycket annat tänk. Funderar iofs rätt mycket över hur det egentligen funkar när människor "finner" varann. Hur kommer det sig att vissa matchar perfekt från första stund, och vissa glömmer varann så fort de gått förbi. Det märks rätt tydligt nu när vi är 150 pers som är helt nya på en utbildning. Grupperade i en massa grupper i varierande storlek och olika syften. En del funkar man bra med och "söker efter" nästa gång man kommer till en föreläsning, andra nickar man mest åt och funderar om de kommer ihåg en. En del ser fruktansvärt vilsna och ensamma ut, andra hejar på halva klassen. Jag trivs rätt bra med att ha läst en del innan, ha varit ny på olika utbildningar, nationer och andra studentföreningar. Det gör att jag inte är rädd för att ta för mig, jag vet att de flesta blir jätteglada för att man tar kontakt, känner igen dem och kommer ihåg någonting de berättat innan. Men innan kunde jag tycka att jag inte var "värd" att ta upp deras tid, att de säkert mest tyckte jag var needy och jobbig. Att de var bättre människor som indirekt styrde mitt liv. Så knasigt när man tänker på det i efterhand, men så verkligt just då.
 Imorrn är första dagen i lilla-lilla gruppen (bara 30-40 pers...), ska bli spännande att ha lite klassrumslektion med möjlighet till diskussion till skillnad från föreläsningarna vi har haft hittills.
A.